Lennart Sjögren hade en betydande framgĂ„ng med romanen FĂ„rmannen, en berĂ€ttelse om en udda mĂ€nniska som utan illusioner men med tacksamhet ser tillbaka pĂ„ sitt liv. ĂndĂ„ Ă€r det framför allt lyriker han Ă€r. Sjögren har under 80- och 90-talen publicerat flera diktsamlingar som hör till de mest betydande i den samtida svenska lyriken: Dagen före plöjarens kvĂ€ll (1984), Ormens tid (1992) och FĂ„geljĂ€garna (1997), för att bara nĂ€mna nĂ„gra av dem.
I diktsamlingen Sent, tidigt, som Àr en av hans allra bÀsta, nÀrmar han sig en grÀns som visar sig vara mer genomslÀpplig Àn vad vi vanligen förestÀller oss. DÀr Àr det sent, men samtidigt tidigt. DÀr betraktas den som Àr pÄ vÀg att lÀmna livet av nyfödda med ögon som de hÀmtat "ur stenkolets innersta djup". SÄ hÀr lyder en kort men central dikt:
Möt mig i lövverket
med en rÀnsel pÄ ryggen
- uppbrottet Àr nÀra
ett uppbrott i sömnens tecken
med det vilda hoppet
om ett okÀnt vÀderstreck
inskrivet som adress
pÄ rÀnselns rygg.