Malin bÀr ett nytt barn under sitt hjÀrta, men den hÀr gÄngen vet hon inte om det Àr ett kÀrleksbarn. Det kan vara Haralds barn - men det kan lika gÀrna vara Torgrims.
Arvsynd ekade det inne i hennes huvud. Arvsynd. Gud kunne inte nöja sig med att straffa henne. Hennes synd mÄste Àven drabba de andra. Hon strÀckte lÄngsamt ut handen och famlade över nattduksbordet tills hennes fingrar fann farmors kors. Hon drog det till sig och lade munnen mot den kalla metallen och slöt ögonen.
- HjÀlp mig, farmor, viskade hon ut i det tysta rummet. LÄt honom fÄ leva! Hon lade försiktigt korset pÄ det lilla huvudet som vilade mot hennes bröst och höll det dÀr medan hennes hjÀrta grÀt om nÄd. Sedan slöt hon handen om det igen och höll det mot munnen medan hon lutade huvudet bakÄt pÄ kudden och gav efter för grÄten.