Vad stort sker, sker tyst. Ture Lundmark basunerar inte ut sin klokhet och humor; de smyger sig själva ut i filttofflor. Han ligger lågt på typiskt västerbottniskt författarvis. Men släktskapen känns igen.

Han tänker på dialekt och kommer därmed åt djupet och kärnan i visheten på marknivå i hans lilla inlandsby.

Han står där själv fast förankrad med båda fötterna i myllan, men skarp blicken och hörseln är påkopplade – och humorn, kärleken till bygden och människorna.

Ture Lundmarks lilla by tål att skrattas åt, men storheten finns där alltid i det lilla – nära granne med hästen, ladugården och potatislandet.

Lågmäldheten ropar till oss i dikterna, och teckningarna berättar sina ordlösa men mångordiga budskap. Allvar och humor hand i hand – och allt detta koncentrerat till en liten prick på kartan i Västerbottens inland.