En kvinna som lever helt genom sina män, tills tystnaden i huset blir öronbedövande. Vad händer med en människa som helt saknar egna tankar när hon lämnas ensam?
Olenka kallas av alla för "älsklingen". Hon är godhjärtad, mild och strålar av hälsa, men hon bär på en egenskap som är både hennes största gåva och hennes tyngsta förbannelse. Hon kan nämligen inte existera utan att spegla sig i någon annan. När hon gifter sig med en teaterdirektör blir dramatiken hennes liv, och när hon senare lever med en timmerhandlare blir virkespriser hennes enda passion. Men bakom det vänliga leendet döljer sig en skrämmande tomhet.
Anton Tjechovs skarpa öga för mänskliga svagheter skapar här ett fascinerande och tidlöst porträtt av medberoende och sökandet efter bekräftelse. Det är en berättelse om kärlekens makt, men också om dess förmåga att utplåna den vi är. Vad händer med själen när den inte längre har någon att hämta sina åsikter ifrån? Och kan en oväntad kontakt med ett barn bli den sista räddningen från ett liv i total meningslöshet?
I denna moderna nyöversättning möter vi Tjechovs psykologiska skärpa i en härligt lättläst text, bearbetad för att tala direkt till dagens läsare. Det är en lågmäld men djupt berörande skildring av behovet att vara behövd, förpackad i ett format som gör den klassiska litteraturen mer levande än någonsin.
