Det var en gĂ„ng för mycket lĂ€nge sedan en gammal grumlig kanal, som gled genom den ljuva grönskan i en mellansvensk smĂ„stad. Det var en gĂ„ng en söndag, det Ă€r lĂ€nge sedan nu, en gammal ljuvlig söndag full av vĂ€ntan pĂ„ ingenting. Barnen. DĂ„ kom en morotsfĂ€rgad kanot sakta drivande pĂ„ ytan, den lyste med sin grĂ€lla vĂ€v, en lĂ€skig strimma av fĂ€rg som sĂ€vligt men sĂ€kert skar sig fram genom kanalens sĂ€ckvĂ€v. En orangefĂ€rgad kanot ropade genom det gröna â den kom drivande med botten vĂ€nd upp. En död i skönhet, ack hur ljuv! Titta pappa titta dĂ€r! Vi ropade till den som satt bakom tidningen. Vi blev infösta. Mamma vakade över oss hennes orolighet var smittsam sĂ„ vi kunde inte somna hon lugnade tröstade oss sĂ„ vi började grĂ„ta. Pappa kom hem sent mamma skyndade honom till mötes och det lĂ„ga sakta gjorde klart för oss att dom antingen inte hadde funnit honom eller att dom hadde funnit kroppen en kropp. Sedan var det slut med allt kanotliv för resten av sommaren.