Texterna i Den ludna dörren är tillkomna under år 2007 på ofrivilliga platser som Frankfurts flygplats sedan planet hem försenats tre timmar. De ofrivilliga platserna kan också manifesteras som kvällar på hotellrum i främmande, just då ointressanta städer, i väntan på morgondagens visningar av tekniska nyheter.
Texterna var, och är i högsta grad fortfarande, ett försök att hålla kontakten med det egna livet, den egna kärnan, under ofrivilliga förhållanden. Skrivprocessen handlar om att realisera ett sätt att inte bli ett offer för omständigheterna, om man så vill. Så, kanske det går att säga att texterna är riktade mot något utanför den egna hjärnan.
Och ja, jag är inspirerad av Williams S. Burroughs och hans cut-up teknik från 1950-talet. Jag är inte ensam om det eftersom det sägs att David Bowie och Bob Dylan använde tekniken för en del av sina sångtexter.
På samma gång har jag inspirerats av automatisk skrift som av vissa psykiska medier använts som en påstådd kanal till andevärlden. Jag betraktar dock tekniken mer som en kanal in i skribentens egna undermedvetna, mer i surrealistisk efterföljd.
Surrealistisk automatism är en metod för skapa konst där artisten undertrycker medveten kontroll över tillverkningsprocessen, vilket gör det möjligt för det omedvetna sinnet att ha stor inverkan. Pure psychic automatism var hur André Breton definierade Surrealism.
