DET SVENSKA MUSIKUNDRET 75 à R Àr den spÀnnande berÀttelsen om hur det gick till nÀr svenska populÀrmusikkompositörer och textförfattare kÀmpade för rÀtten till ersÀttning för sin musik. Men det Àr ocksÄ ett stycke svensk nöjeshistoria, livfullt berÀttad av dem som var med. En lustfylld lÀsning, som garanterat fÄr lÀsaren att med jÀmna mellanrum brista ut i sÄng.
Med hatten djupt nertryckt i pannan stretar en storvÀxt man genom motvinden pÄ Kungsgatan i Stockholm. Det Àr november 1926 och snön hÀnger i luften.
Mannen heter FRED WINTER, vÀlkÀnd pianist och kapellmÀstare. Han Àr pÄ vÀg till ett möte pÄ restaurang EkegÄrdh; ett möte som pÄ mÄnga sÀtt kommer att revolutionera svenskt nöjesliv.
MĂ„nga av dagens musikmiljonĂ€rer borde sĂ€nda en tacksamhetens tanke till de uppsluppna herrarna som samlades runt punschbordet pĂ„ restaurangen den dĂ€r kvĂ€llen. Det var nĂ€mligen dĂ„ Fred Winter, Jules Sylvain och nĂ„gra till bildade FĂRENINGEN SVENSKA KOMPOSITĂRER AV POPULĂRMUSIK, SKAP.
Under de 75 Ă„r som gĂ„tt sedan dess har upphovsmĂ€n och artister kĂ€mpat mot dem som pĂ„ olika sĂ€tt har försökt sko sig pĂ„ deras succĂ©er â musikförlag, grammofonbolag, revyteatrar, filmbolag, radio- och tv-bolag. Ja, till och med Svenska Kyrkan.
Vi möter Povel Ramel, Stikkan Anderson, Kai Gullmar, Max Martin, Cornelis Vreeswijk, Ernst Rolf (och hans hemliga medarbetare), Ulf Peder Olrog, Tomas Ledin, Gugge Hedrenius, Owe Thörnqvist, Gnesta-Kalle, Ingela âPlingâ Forsman, Evert Taube, Spotnicks, Karl Gerhard, Lasse Berghagen och mĂ„nga, mĂ„nga fler. LĂ€s ocksĂ„ varför Hasse & Tage sĂ„ gĂ€rna ville bli medlemmar i SKAP â och varför Astrid Lindgren bad att fĂ„ slippa.