Hon sÄg sÀllan mina anstrÀngningar. Och sÄg hon det betydde de inget för henne. à tminstone sa hon aldrig nÄgot om det. NÀr hon förde glaset till munnen kunde hon lika gÀrna ha hÄllit i en plastmugg. Om steken var perfekt eller torr nÄdde det ÀndÄ aldrig hennes medvetande. SÄsens vÀl avvÀgda sötma gav aldrig anledning till nÄgon uppskattande kommentar. IstÀllet handlade samtalen om högre ting. Om synd och nöd och nÄd. Om himmel och helvete. Mycket sÀllan om nÄgot dÀremellan.