”Den här boken handlar om hur jag som alltid har varit ung upptäckte att jag närmar mig de åttio. Jag erkänner att jag inte är ung längre. Man behöver hjälp, och det är den hjälpen jag letat efter och tvingats begära. Det sägs att vi har rätt till den. Det har vi, men bara till den gräns där vi blir för gamla och ramlar omkull utan att snubbla på nåt man borde snubbla på. Samt handlar boken om kärlek, vilket beror på att jag minns. Det är att komma ihåg man inte måste. Eftersom vi alla en dag ska ses i Liverpool så ses vi där.”
Så skriver Stig Claesson själv om sin roman God natt, fröken Ann. Här tar han upp det faktum att han, till sin egen stora förvåning, blivit det han aldrig trott att han skulle bli: gammal. Hans alter ego John Andersson beskriver i ett långt samtal med poeten Bengt Persson sina yrvakna upplevelser av åldrandets vedermödor, och vårt lands makthavare får sig en rejäl känga för sitt bristfälliga sätt att sköta åldringsvården. Men som i alla sina böcker kryddar Stig Claesson även här sitt djupt allvarliga ämne med anekdoter och en rad humoristiska tillbakablickar på sitt innehållsrika liv.
