Den ryske författaren Andrej Platonovs mÀsterverk frÄn 1930 Àr en modern och existentialistisk skrÀckhistoria. Lika tidlös, allmÀngiltig, absurd och isande som Kafkas eller Becketts berÀttelser, men berikad med en jordbunden realism och en naturlyrisk eufori i nÀstan nordisk stil med bönder, landsbygd, svÀlt och en allestÀdes nÀrvarande natur. Kanske Àr det just denna blandning av absurdism, realism och kÀnslosamhet som gör GRUNDGROPEN sÄ fruktansvÀrd. Det Àr som om författaren sjÀlv finns med i var och en av alla sina förvirrade, trosvissa, barnsliga, hjÀlplösa, listiga, förtvivlade och grymma hjÀltar.
Andrej Platonovs röst trÀnger fram till oss genom Stalintidens tystnad, för att med ett halvsekels fördröjning nÄ oss i hela sin styrka. PÄ nÄgot outgrundligt vis har den överlevt förvanskningar och vantolkningar, och ÄteruppstÄr hÀr och nu, som nÄgot nÀra och vÀlbekant som ett tecken pÄ att det kanske ÀndÄ finns nÄgot som skulle kunna kallas odödlig litteratur.
»Om jag hÀr avhÄller mig frÄn att pÄstÄ att Platonov Àr en större författare Àn Joyce eller Musil eller Kafka, beror det inte pÄ att sÄdana topplistor Àr ett uttryck för dÄlig smak eller pÄ att han Àr sÄ gott som otillgÀnglig i befintliga översÀttningar. ... Han hör definitivt hemma pÄ denna litterÀra nivÄ, men pÄ de höjderna finns ingen hierarki.«
Joseph Brodsky
KRITIKERRĂSTER
»Grundgropen Àr en tidskapsel. Den ger oss en vink om allt det sÀllsamma som hade funnits, om Sovjets socialistiska konst och litteratur inte utplÄnats av Stalin och hans pÄbjudna estetik. Utöver Platonov Àr det egentligen bara i Sjostakovitjs musik man alltjÀmt kan höra hur denna slagna kultur hade kunnat klinga om den fÄtt mogna.«
Stefan Jonson, Dagens Nyheter
»LÀsaren av denna roman stiger in i det genomskinliga mörker som endast den betydande litteraturen skapar. Platonov rör sig mellan sagans fjÀrrverkan och det rÄaste detaljstudium. Resultatet Àr en utsökt, expressiv grotesk som tillvaratar mÀnniskans intima lÀngtan efter hemkomst i tillvaron samtidigt som hennes totala utsatthet gestaltas in pÄ bara benen.«
Ulf Eriksson, GöteborgsPosten
»Platonov Ă€r sprĂ„kmĂ€ssigt en arvtagare till Tjechov â orden stĂ€lls avsiktligt dĂ€r de inte ska vara, dĂ€r deras betydelse förvrĂ€ngs pĂ„ ett groteskt sĂ€tt och dĂ€rigenom visar verkligheten i klarsynens ljus. Det Ă€r drĂ„pligt, karnevaliskt â och outhĂ€rdligt tragiskt. Huvudpersonen Vosjtjev Ă€r som en korsning mellan Ă„snan Ior och Gollum.«
Inga-Lina Linddqvist, Aftonbladet
»Andrej Platonovs roman Grundgropen (skriven 1930, med 1930 Ärs sovjetiska realiteter som sitt rÄstoff, och följaktligen inte utgiven förrÀn mer Àn femtio Är senare) gör precis det som man som lÀsare nÀrmar sig varje ny bok med en hemlig bön om: den upphÀver allt man vetat om hur vÀrlden ser ut och hur vÀrlden kan beskrivas, om vad en mÀnniska Àr, vad litteraturen Àr, för att istÀllet stÀlla en inför en alternativ fullskalemodell av vÀrlden, mÀnniskan, litteraturen, en modell vars mest drabbande egenskap Àr dess fullkomliga sjÀlvklarhet: plötsligt har vÀrlden alltid sett ut sÄ. ... Det Àr en nattsvart roman, skriven med en ömhet, humor och kÀrlek som tar andan ur en: efterÄt Àr man lite vimmelkantig, om av skratt eller grÄt vet man inte. Det Àr, kort sagt, mycket stor litteratur.«
Mikael Nydahl, Kristianstadsbladet
»Det Ă€r en litterĂ€r hĂ€ndelse att Kajsa Ăberg-Lindsten lyckats sĂ„ vĂ€l att översĂ€tta hans egenartade prosa som inte liknar nĂ„got annat jag lĂ€st.«
Maria Zennström, Sydsvenskan