Gruva bygger pÄ Odd Uhrboms stramt kÀnsliga bildsvit frÄn en gruvarbetares liv och Sara Lidmans intervjumaterial, som hon redigerat med ömsinthet och pregnans.
Sara Lidman har i debatten som följde pÄ boken anklagats för partiskhet. Visst. Hon har burit fram vittnesmÄlen frÄn dem som kÀnner sig meningslöst förbrukade och vanmÀktiga mot bolaget-överheten. Hon har plÀderat för dem som utstÄr buller, gas, isolering, hets men mest saknar kÀnslan av rÀttvisa och mÀnniskovÀrde.
"Jag menar inte att beklaga mig ... Men jag och mÄnga mÄnga med mig som arbetar plikttroget ... vi kÀnner oss utestÀngda, avsnÀsta, utfrusna, tillrÀttavisade, kontrollerade, vÀgda och mÀtta ... kort sagt vi kÀnner det som att tiden gÄr utan att vi fÄr intrÀde i en meningsfull samvaro dÀr arbetet skulle kunna vara den vÀrdefullaste delen av det hela. Nu ses det som nÄgot ofrÄnkomligt ont. Hela tillvaron skulle kunna vara mer mÀnniskovÀnlig. Man skulle kunna gÄ ut en natt bara för att se pÄ vÀdret och trÀffa en kompis i samma Àrende och man skulle kunna gÄ in igen utan att titta pÄ klockan och utan den dÀr knytnÀven runt hjÀrtat... om tvÄ timmar skall du till jobbet... om fem Är Àr du döv... om tid kÀnner ingen igen dig ..."