Strax före första vÀrldskrigets utbrott avreste det nygifta unga paret Arthur och Naëmi till det dÄ ryska storfurstendömet Finland och bosatte sig i Helsingfors dÀr Arthur arbetade vid ASEA. NÄgra Är senare fick han anstÀllning i Petrograd. Efter revolutionen 1917 blev förhÄllandena i staden sÄ svÄra att familjen mÄste fly till Viborg pÄ Karelska nÀset, dÀr man vistades de nÀrmaste fyra Ären.
NÀr det blev dags att ÄtervÀnda till Stockholm, beslöt Arthur att lÀmna familjen för att börja ett nytt liv i USA. Han ville ta sin son med sig, dottern skulle fÄ stanna hos modern. Men i Amerika vÀntade depressionsÄr och nya misslyckanden. BÄda barnen blev kvar hos sin mor i Stockholm, och hon fick klara dem och sig sjÀlv utan hjÀlp frÄn mannen.
Naëmi var liten och spÀd. Men hon Àgde en mjuk uthÄllighet och kraft, nÄgot som skulle sÀtta djupa spÄr hos hennes son. Han fick uppleva hur hon övervann motstÄnd och överbryggade motsÀttningar för att till sist ocksÄ Ätervinna sjÀlvförtroende och mÀnniskovÀrde.
Och till bostaden pÄ det fattiga Södermalm kom breven frÄn fadern, som sjuk och förtvivlad drömde om att fÄ Äterse sina barn. Under mÄnga Är kÀnde sonen undran och oro nÀr nÄgon ringde pÄ dörren. Kunde det vara Pappa som kom?
Hem, till sist Àr en fÀrgstark och fÀngslande skildring av Per Anders Fogelströms förÀldrars öde och hans egen barn- och ungdomstid.