För hundra år sedan var Henri Bergson utan tvekan världens mest kända filosof. Bergsonianismen blev en kulturell och filosofisk rörelse med ett stort inflytande i vetenskapliga, kulturella och konstnärliga sammanhang. Bergson ville med sin filosofi visa på naturvetenskapens begränsningar och att den speciellt kom till korta när det gällde att förstå det levande, medvetandet och det specifikt mänskliga.
Henri Bergson fick nobelpriset i litteratur 1927. Skälet var att Nobelkommittén ansåg att han i en materialistisk tidsålder hävdade andens självständighet och att han i sina skrifter visade att han var en stor konstnär och en av den franska prosans yppersta mästare. I förhållande till alla stora rörelser skapas motkrafter. Dessa motkrafter blev så starka speciellt under 30-talet att Bergsonianismen undertrycktes och nästan tynade bort.
Det finns nu ett stort förnyat intresse för Bergson och i boken visas att det i hans filosofi finns bärande idéer som vi i vår tid är i stort behov av. De vetenskapsteoretiska verktyg som Henri Bergson förser oss med är ovärderliga och fullt användbara när vi skall förhålla oss till dagens frågeställningar och problemområden. De bildar dessutom ett nödvändigt och livgivande alternativ till de mekanistiska metoder som den moderna digitaliseringen förser oss med. Vårt inre liv, våra känslor och vår existens blir i allt större utsträckning utsatt för den digitaliserade process som pressar allt in i ettorna och nollornas trånga ramar.
