Bedragaren-lurendrejaren Àr en speciell typ av lagövertrÀdare, som kriminalpolisen har anledning att ta befattning med. Till det yttre, men kanske frÀmst karaktÀrsmÀssigt, skiljer han sig markant frÄn tjuven, vÄldsverkaren eller vilken annan brottsling som helst. Ytterst sÀllan kan en bedragare tÀnka sig att förfalla till stöldbrott. Att begÄ vÄldsbrott, ja det Àr nÀstan helt otÀnkbart. Under min tid vid kriminalpolisen har det endast en gÄng hÀnt mig att jag utrett ett rÄn, som visade sig vara utfört av ett par typiska bedragare. Nej, bedragaren upptrÀder ofta som en lite förfinad person, vilken ger sken av att behÀrska affÀrslivets rutiner, föraktfullt rynkar pÄ nÀsan dÄ nÄgon ifrÄgasÀtter vÀrdet av en vÀxel, som i verkligheten Àr vÀrdelös. MÄnga Àr de bedragare som inget mer önskar, Àn att göra Àrliga, vinstgivande affÀrer. Men nÀr de misslyckas, inte klarar sig, förfaller de till att lura mÀnniskor.
I Nordisk kriminalkrönika berÀttar poliser sjÀlva om sina mest uppmÀrksammade, omskakande, och svÄra fall.
Nordisk Kriminalkrönika Àr ett historiskt verk. BerÀttelserna och samlingarna Àr uttryck för den samtid som de skrevs i, och kan i enstaka fall ha förÄldrat eller kontroversiellt innehÄll. Eventuellt stötande material Àr inte uttryck för förlagets hÄllning.
