En gÄng var han byns hantverkare nummer ett. NÀstan vartenda hus i grÀnderna vittnar om hans storhet. Men nu Àr Manolis trött. Han tar hand om sitt hus och sin lilla trÀdgÄrd uppe pÄ berget, dricker en öl eller tvÄ hos Jannis i backen eller tar en svÀng med mopeden, hans femte och förmodligen sista. SÄ ofta han kan sover han i huset pÄ berget. Bara nÀr han Àr tvungen gÄr han ner till huset dÀr frun bor och sover över i sin sons rum, det enda rum som frun aldrig vistas i.Manolis Àr inte bitter och inte Àr han nostalgisk heller. De enda som fyller hans tankar Àr sonen och den vackra anarkisttjejen som dyker upp pÄ ön varje sommar. Och sÄ han sjÀlv, förstÄs, sÄdan han kunde ha blivit om han i sin ungdom hade köpt en Äsna i stÀllet för en moped. Men mest av allt lever Manolis i en dröm, och i den drömmen kommer alla hans uttjÀnta mopeder bakom knuten att repareras. Eller med andra ord: à teruppstÄ.
Manolis mopeder Àr en ömsint berÀttelse om en gammal grekisk man och en sorgesÄng över den by han vÀxte upp i - en by som nÀstan inte lÀngre finns kvar.