GÀllstadbonden fortsatte med sina ideliga antydningar om att han visste lite av varje om Malin och nu verkade det som om han Àven hade viskat ett och annat i Helgas öra. Malin anade att hon inte lÀngre hade en fiende utan tvÄ.
-Vi tar hand om ungarna som vi tycker Àr bÀst för dom och det Àr vÄr ensak, sa Helga. Vi har dÄ aldrig lagt oss i hur du sköter dina ungar, Malin. -Nej, och inte vem du har fÄtt dem med heller, muttrade GÀllstadbonden frÄn soffan. En sak ska du ha klart för dig, Malin Granlund. StÀller du till brÄk om ungarna hÀr pÄ gÄrden ska vi allt syna dina ungar i sömmarna ocksÄ. Malin kÀnde hjÀrtat klappa fortare. Ett ögonblick hade hon lust att vÀnda sig om och gÄ, men sÄ höjde hon huvudet och rÀtade pÄ ryggen.
- Det dÀr struntpratet har jag hört i mÄnga Är, sa hon och stirrade in i GÀllstadbondens ansikte. Du har diktat ihop de mest otroliga saker om mig och de mina och bÄde du och jag vet varför.