Den här natten kan Dunne inte sova. ”Räkna får!” säger pappa. Men Dunne räknar andra saker i stället: alla gånger hon varit lycklig – och olycklig.
Dunne har längtat efter att börja skolan i hela sitt liv. Men när det äntligen är dags blir hon knäsvag – tänk om hon inte får nån kompis! Att gå i skolan utan att ha kompisar är ju värsta mardrömmen, mycket värre än att inte kunna lära sig det där med att läsa och skriva. Vilken tur att Dunne och Ella Frida hittar varandra på skolgården redan nästa dag. De börjar gunga ihop och det fortsätter de med hela höstterminen. Dunne är lycklig, och när hon och pappa firar jul hos mormor och morfar kan hon inte låta bli att längta efter att skolan ska börja – för då får hon träffa sin bästis igen. Men något har hänt under lovet. Ella Frida klarar inte av att berätta vad, fröken får göra det. Och Dunne förstår inte hur hon någonsin ska kunna bli lycklig igen …
