SlÄr man upp ordet "talionsprincipen" fÄr man veta att det Àr en juridisk grundsats enligt vilken brottslingen tillfogas lika stor skada som den han Ästadkommit. PopulÀrt uttryckt i Andra mosebok: "liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, brÀnt för brÀnt, sÄr för sÄr, skrÄma för skrÄma". Man kanske kan sÀga att den fortfarande tillÀmpas som idé: ju grövre brott, desto lÀngre straff. Men för "skuggorna" Àr fÀngelse eller böter inte nog. För dem gÀller brÀnt för brÀnt, sÄr för sÄr. Bokstavligen.I Katarina Wennstams nya roman fÄr vi möta en annorlunda sorts brottslingar. De ser sig mer som rÀttsinstans. Om en man blivit dömd för ett brott, suttit av sitt straff och kommit ut igen, Àr det inte sÀkert att skuggorna tycker att han sonat sin skuld till samhÀllet. För om det Àr en man som misshandlat eller förgripit sig pÄ en kvinna sÄ stÄr de dÀr och vÀntar pÄ honom, pÄ att fÄ slÄ till och tillfoga sÄr för sÄr, brÀnnmÀrke för brÀnnmÀrke, syra för syra. De Àr starka, snabba och osynliga, och lika snabbt som de dyker upp ur skuggorna försvinner de igen. Det blir Charlotta Lugns uppgift att spÄra och gripa dem. Och försvarsadvokat Shirin Sundin stÀlls inför ett bÄde moraliskt och juridiskt dilemma: vem Àr offer och vem Àr förövare i de hÀr fallen? Skuggorna Àr en fristÄende fortsÀttning pÄ Svikaren och StenhjÀrtat, en romansvit om brott som begÄs mitt ibland oss, av oss sjÀlva, och dÀr brottslingarna skyddas av allas vÄra fördomar och förutfattade meningar.