Förr eller senare börjar en författare kartlägga sin barndom och uppväxt och berättar om den. Det kan finnas två skäl till det. Det ena är att han tror att de trägna läsare han skaffat sig vill att han ska göra det. Det andra skälet skulle då vara att han tror att hans läsare inte är ett dugg intresserade av vare sig hans barndom eller uppväxt och det är ett ointresse han inte kan leva med. Vilket skäl jag haft att försöka berätta om min barndom och tidiga ungdom lämnar vi därhän. Titeln Svart asfalt grönt gräs verkar i förstone pretentiöst poetiskt men är lätt att förklara. Jag föddes i slutet av de glada tjugotalet och växte upp på tvärgatorna på yttersta östra Södermalm i Stockholm under trettiotalsdepressionen då Stockholm ännu inte vuxit utanför tullarna. Därav den svarta asfalten. Men lika mycket som jag växte upp och tillbringade mina barnaår i denna vår huvudstad, lika mycket var jag ett barn av Bondesverige och var lika hemma på ett litet skomakarställe med tre kor vid sidan om i Västergötlands redan då glesbyggda skogar. Därav det gröna gräset.De flesta i min generation stockholmare med inflyttade landsortsbor som föräldrar växte upp på detta sätt. Med två helt olika dialekter och två helt olika attityder som vi aldrig blandade.Inte då.Stig Claesson
''helt enkelt lysande, en av författarens allra bästa böcker.'' SvD
''En underbar bok; blir säkert en klassiker.'' Metro
''en bok som liknar en lättsam självbiografi, med vägglusbett i Västergötland och blåtiror på Sofia skolgård.'' Med denna senaste bok visar han med eftertryck att han är en av vår samtids främste författare.'' Helsingborgs Dagblad
Med illustrationer av författaren.