âJag hade kanske legat dĂ€r i tjugo sekunder nĂ€r jag blev trĂ€ffad i huvudet, halsen och bröstet. Jag önskar att jag hade blivit medvetslös direkt, för det var sĂ„ jĂ€vla hemskt att ligga dĂ€r och kĂ€nna att man dör. Det var de lĂ€ngsta sekunderna i mitt liv. Jag försökte skrika pĂ„ hjĂ€lp, men eftersom jag var skjuten i halsen kom det inte fram ett ljud. DödsĂ„ngesten var fruktansvĂ€rd. Sedan kommer jag inte ihĂ„g nĂ„got mer.â
Per-Olof Ădman, Vietnam 1967-1968
Sverige har inte varit i krig pÄ snart 200 Är, trots det har nÀrmare 100 000 svenskar deltagit i konflikter jorden runt sedan andra vÀrldskrigets slut. VÀrlden ser visserligen annorlunda ut idag Àn förr och fienden har nya uniformer och andra namn, men de unga soldater som Äker ut för att kÀmpa för fred, för ett annat land, eller kanske för sin egen övertygelse drivs av samma lÀngtan. De vill uppleva Àventyr, ta ansvar och testa sina grÀnser.
HÀr möter du nio svenska soldater som tjÀnstgjort i strid pÄ nÄgra av vÀrldens mest krigshÀrjade platser, frÄn Kongo och Tchad till Bosnien, Libanon, Afghanistan och Vietnam. De berÀttar om sina personliga erfarenheter av att delta aktivt i en vÀpnad konflikt, om att leva under extrema förhÄllanden och stÀndigt dödshot, om kamratskapet och rÀdslan och om att skjuta för att döda.
Sverige har pĂ„ kort tid gĂ„tt frĂ„n allmĂ€n vĂ€rnplikt till en yrkesarmĂ©. Allt fler unga svenskar skickas tvĂ€rs över klotet för att tjĂ€na sitt land i konflikter svenskarna i allmĂ€nhet vet lite om. Hur ska vi ta hand om dem och deras erfarenheter nĂ€r de kommer hem? Och de som inte kommer hem levande, utan i kistor â hur hanterar vi dem och deras anhöriga?