Fyra syskon, Teresa, Toby, Francie och Daphne, letar skatter vid soptippen. Det Àr deras Àlsklingslekplats, fram till den dag dÄ elden berövar Francie hennes unga liv. Och lÀmnar de andra Ät sina darrande minnen.
Barnen i den fattiga familjen Withers Àr vart och ett pÄ sitt sÀtt utsatt i vÀrlden. Teresa, »Chicks«, skyddar sig som vuxen med en tillkÀmpad normalitet som hemmafru. Medan Toby, med sin epilepsi, och Ànnu mer Daphne, med sin »galenskap«, ser sammanhang som inga andra omkring dem.
InstÀngd pÄ mentalsjukhus sjunger Daphne frÄn »det döda rummet« och utmanar lÀsaren med »bilder av stora skatter mitt i all sorg och förstörelse«; sÄsom nyzeelÀndska Janet Frame senare uttryckte sig om sitt eget liv och skrivande.
Bara nÄgra Är innan boken skrevs satt Frame sjÀlv inspÀrrad pÄ sjukhus. FrÄgan Àr om tillvaron som en annorlunda mÀnniska och kvinna pÄ 1900-talet har skildrats mer akut Àn i hennes första roman Ugglor grÄter [Owls Do Cry, 1957].
I översÀttning av Marita Zonabend.
NyzeelÀndska JANET FRAME [1924-2004] rÀddade bokstavligen sig sjÀlv med sitt skrivande. Intagen pÄ mentalsjukhus med diagnosen schizofreni avlystes hennes planerade lobotomi nÀr hennes första bok med noveller [Lagunen och andra berÀttelser, 1951] ovÀntat tilldelades ett av Nya Zeelands stora litteraturpriser. Mot slutet av sitt liv omtalades hon upprepade gÄnger som en sjÀlvklar kandidat till Nobelpriset.
»Vilken enastÄende kvinna! GÄ igenom allt detta - och sedan bara göra god litteratur av det.« DORIS LESSING, Nobelpristagare i litteratur 2007
»Det Àr sÀllan man ser en bok som vibrerar av helt fundamentala nerver, men Ugglor grÄter Àr en sÄdan roman.« NEW LEADER
»Isande poetisk.« JANE CAMPION, filmregissör av bl.a. Frame-filmatiseringen En Àngel vid mitt bord
»Janet Frame Àr Nya Zeelands bÀsta författare nÄgonsin.« PATRICK WHITE, Nobelpristagare i litteratur 1973