I sin bok UpptĂ€ckten frĂ„n 2003 berĂ€ttar Kerstin Thorvall (1925-2010) pĂ„ sitt uppriktiga och drastiska vis om sin dĂ„varande livssituation. Om att vara hĂ€nvisad till hemtjĂ€nstens pressade scheman, att vara ett 'Ă€rende' som man tar itu med sĂ„ snart det hinns med, att sitta i oĂ€ndliga telefonköer nĂ€r man kĂ€nner att nu gĂ„r det inte lĂ€ngre. Att alltid vara den besvĂ€rliga Kerstin. UpptĂ€ckten Ă€r en nĂ€rgĂ„ngen skildring av en livssituation som delas av mĂ„nga men som skildras av fĂ„, en fas i livet som inneburit bistra erfarenheter och en mĂ€ngd upptĂ€ckter, och som fört med sig en förtvivlad ensamhet. Samtidigt ger Kerstin Thorvall en smĂ€rtsam Ă„terblick pĂ„ ett turbulent 70-tal, dĂ„ hon modigt rannsakar sig sjĂ€lv i sin roll som mor och yrkeskvinna. UpptĂ€ckten Ă€r en viktig och nödvĂ€ndig bok prĂ€glad av den skarpa blick och bitska tunga som Ă€r Kerstin Thorvalls signum. âJag ser döden vart jag ser. Och vore jag nu en helig jungfru av medeltiden eller en terrorist som med sjĂ€lvmordet Ă„ker raka vĂ€gen in i paradiset borde jag intet frukta ty jag Ă€r nĂ€ra salighetens mĂ„l. Men istĂ€llet Ă€r jag ju en vettskrĂ€md sjuttiosexĂ„rig tant.â