FÄ poeter har pÄ samma sÀtt mött sin publik live hon upptrÀder pÄ politiska möten, poetry slams och poesiscener över hela Sverige, men ocksÄ utomlands. Det Àr ingen överdrift att sÀga att hon Àr en av vÄra mest lÀsta poeter, med nÀstan 5000 sÄlda ex av sin debutbok KallskÀnken.
Om KallskÀnken var en rak och upprorisk uppgörelse med ett Sverige pÄ vÀg in i en social nedmontering och klasskiktning, sÄ Àr hennes nya Vad ska vi göra med varandra pÄ en och samma gÄng bÄde svartare och kÀrleksfullare.
Svart dÀrför att Jenny Wrangborg i denna bok befinner sig mitt i förÀndringen som hon i KallskÀnken bara anade, och för att hon nu ser hur den borgerliga politiken har förstört livsmöjligheter och skapat otrygghet för hennes vÀnner, arbetskamrater och för alla de som idag inte rÀknas de arbetslösa, bostadslösa, papperslösa.
KÀrleksfull dÀrför att mÀnskligheten ÀndÄ vÀgrar lÀgga sig ner och dö. Alla de som drabbats sÄ hÄrt har ÀndÄ inte gett upp. HÀr finns kampen, förÀlskelsen, kÀrleken och ett slags hopp som ligger i att mÀnniskor Àr just mÀnniskor.
Vad ska vi göra med varandra Àr en kampdikt som vill förÀndra vÀrlden men den Àr lika mycket en kÀrleksdikt om mÀnniskor som förÀndrar varandra.
vi vakade in morgnarna
i skrynkliga lakan
innan grannarna Ă„kte till jobbet
och
bussarna sjöng en annan melodi
vÀrlden gjorde inbrott i
lÀgenheten
verkligheten dÀr utanför
landade pÄ vÄr hallmatta
blodet frÄn grÀnderna rann in
genom vÄrt brevinkast
Wrangborg anvÀnder klichéer, men med sÄdan energi att de funkar identifikatoriskt: ett vÀxande/jordskred i mig precis sÄ kÀnns det!
Aase Berg, DN
Wrangborgs formuleringar Àr bÄde knÀckande sjÀlvklara och svindlande vackra. Ibland fÄngar hon staden Stockholm perfekt, i sÄ stÀmningsfulla bilder att jag ser dem framför mig som storslagna mÄlningar. Therese Bohman, Expressen
Jenny Wrangborg skriver rakt ut, som frÄn en talarstol, men i ögonhöjd med sin mottagare.
Ingrid Elam, Kristianstadsbladet
Utan att Förlora i politisk sprÀngkraft har Wrangborg hÀr tonat ned pamfletternas sprÄk, sökt fler nyanser av svart samtidigt som hon behÄllit sin frÀmsta styrka: klarsprÄket.
Malin Lindroth, GP
Vad skall vi göra med varandra Àr kÀrleken pÄ ett sÀtt den sista motstÄndszonen, platsen dÀr vi inte kan förvandlas till objekt som gÄr att Àga och förvalta. Det som dÀremot sker Àr att kÀrlekens villkor naturligtvis underkastas en verklighet som styrs av andra berÀkningar, andra slutsatser. Det Àr en imponerande bedrift att kunna balansera det politiska och det privata pÄ det sÀtt som Wrangborg lyckas med och det med en lyrisk skÀrpa som faktiskt Àr vassare och klarare Àn mycket annat som skrivs idag.
Kristian Lundberg, Norrköpings Tidningar
Jenny Wrangborgs vardagliga sprÄk ger omedelbar resonans i lÀsarkroppen. Dikterna Àr sÀrskilt vÀl anpassade till upplÀsningar och jag kan till och med höra mig sjÀlv lÀsa dem högt dÄ och dÄ.
Kristian Borg, Fria Tidningen
SprÄket Àr fantastiskt. SÄ mÄnga trÀffande bilder - jag stryker under meningar pÄ varje sida, gör utropstecken och tÀnker att jag vill tatuera in halva boken.
Mia Hjort, Kommunalarbetaren
Det Àr dikt för vÄr hÄglösa och stressade tid, dÀr solidariteten och hoppet har förklarats otidsenliga, ett slags opassande och immateriellt kulturarv.
Jan-Olov Nyström, HelahÀlsingland.se
En död mekanik mal sönder de levandes tillvaro. Jenny Wrangborg ser den. Hon fÄngar den genom att skildra de klaustrofobiska och förlamande kÀnslor som vanmakt och vilsenhet föder. Som om vi alla enbart var villebrÄd i andras jakt efter en konstlad lycka.
Crister Enander, Gefle Dagblad
