Ett slagfÀlt med döda bredde ut sig framför mig. FlÀmtande drog jag efter andan. Sorgen slog till likt ett knytnÀvsslag. Stela och förvridna lÄg de framför mig. Ordens krigare, för evigt frusna i tid. Jag snurrade runt. Det var bleka, stela och döda kroppar sÄ lÄngt jag kunde se.
Snyftande satte jag mig pÄ huk bredvid en krigare. Försiktigt smekte jag hans skrovliga kind. Huden var stel, blodlös och kylskÄpskall. I hans bröstkorg satt det tvÄ pilar djupt inborrade. OvÀntat öppnade krigaren ögonen och tog ett fast grepp om min arm.
â Det Ă€r början pĂ„ slutet, Ălvkorsets bĂ€rare.
âTöredal har en förmĂ„ga att bygga upp spĂ€nningen sĂ„ det Ă€r svĂ„rt att lĂ€gga ifrĂ„n sig bokenâ Ewa Broberg - författare
âEn vĂ€ldigt bra, och vĂ€rdig, avslutning pĂ„ en mycket lĂ€svĂ€rd trilogi. Jag kommer sakna Ella och de övriga karaktĂ€rerna, och kommer att lĂ€sa böckerna flera gĂ„nger omâ Monie Szabo â FjĂ€derpennan
Profetians svÀrd Àr sista delen i Sagan om Ella och passar frÄn fjorton Är och uppÄt.