I Shakespeares pjäser står scenen vidöppen för snabba förflyttningar och magiska förvandlingar. I komedierna flyr de förälskade tonåringarna från staden med sina stränga lagar till skogen med sin hägrande frihet. I tragedierna byter hjälten skepnad och dras in i kriser som hotar hela samhället.
Vad är det för krafter som alstrar dessa kaotiska förvandlingar?
Leif Zern diskuterar i Älskaren och mördaren den roll som förklädnader, förflyttningar och identitetsbyten spelar i Shakespeares pjäser. Alla dessa motiv pekar på den trygghet som gått förlorad i en värld utan myter och universella sanningar. Det är inte bara den yttre verkligheten som spricker upp i fragment och klyftor mellan olika miljöer. Även individen ställs öga mot öga med sin egen spegelbild, som spränger jagets och identitetens gränser.
Finns det någon ordning, balans, harmoni som kan bringa dessa motsättningar till vila?
Vad Shakespeare sår är tvivel, och den som letar efter slutsummor i hans verk finner snart bara – som den manliga huvudpersonen i ”Troilus och Cressida” – ”avskräden, stumpar, vämjeliga smulor”.
