Gustaf Fröding var en versmusikens mästare, och med sin förmåga att låta poesins språk också vara det naturliga talspråkets, skapade han dikter som gjorde honom till en folkkär nationalskald. Men också Fröding behöver förklaras. Hans ordförråd är rikt, och han imiterade gärna äldre klassikers språkbruk. Ibland kan biografiska fakta ge ny belysning åt en dikt. Vad ansåg Fröding själv om sina dikter? Hur ändrade – ”filade” – han? Hur mycket fick han i honorar? Vad betydde tryckfrihetsåtalet mot sen ”osedliga” En morgondröm? Det är frågor av det slaget som den här uppslagsboken vill ge svar på. Boken ger en annorlunda introduktion till paradoxernas Gustaf Fröding: den demokratiske aristokraten, den alkoholiserade, ständigt sjuke skalden som skrev Sveriges rikaste poesi.