I femtio år arbetade José Henrique Bortolucis far som lastbilschaufför på vägarna över hela Brasilien. Ofta var han hemifrån 40 till 50 dagar i sträck och sträckan han färdas med lastbilen blir samtidigt det avstånd som öppnar sig mellan honom och hans son, numera universitetsprofessor. När pappan blir svårt sjuk i cancer bestämmer sig sonen för att börja tala med honom. Genom faderns ord, i de intervjuer sonen gör, växer bilden fram av ett liv som definieras av ett ensamt och inte sällan farligt arbete fyllt av hemlängtan. Men det är också vardag, äventyr, manlig gemenskap, machoideal, supande och bordellbesök. I faderns fängslande historia flätar författaren skickligt in en berättelse med ett större perspektiv, där militärdiktatur, ekonomisk och social förändring, bygget av den transamazoniska motorvägen - och skövlingen av regnskogen som det innebar - utgör bakgrund.