"Det hÀr Àr en bok om min Emily Dickinson, och om vad det innebÀr att lÀsa henne idag. UtgÄngspunkten Àr den frÄga som genomsyrar det mesta som skrivits om Dickinson: hur kan man vilja det liv som hon valde?
Om man Àgnar sitt liv Ät att skriva och kanske till och med misstÀnker att man Àr bra pÄ det, vill man dÄ inte dela sitt skrivande med nÄgon? Hur kan man vilja detta isolerade liv, livet bakom en skÀrm, oÄtkomlig i sin elektriska storm, förnekad den Àlskades famntag och den besvarade kÀrlekens reparativa och generativa kraft?
För den skrivande kvinnan - för den hÀr skrivande kvinnan som Àr jag - finns det en rÀdsla att bli som Emily Dickinson, eller som det jag förestÀller mig att Dickinson var - det vill sÀga ensam.
Det hÀr kan dÀrmed inte undgÄ att vara en bok som Ätminstone delvis handlar om konsten och ensamheten, eller kvinnan och ensamheten. Jag tÀnker mycket pÄ ensamma kvinnor, författare eller ej."
Josefin Holmström
