Berit var i Stockholm.

Nu var den där pirrande känslan där igen; när hon lyfte ner sin väska från bagagehyllan kände hon den tydligt. Om någon minut skulle hon stå mitt i huvudstaden. Hon hade tänkt på det ögonblicket så många gånger, att hon trodde sig veta hur det skulle kännas. Men ändå var hon nyfiken.

Den andra känslan fanns där också — ängslan. Snart skulle hon träffa sin faster. Vad skulle de komma att tycka om varann? Hurdan var faster Helny? Skulle de trivas tillsammans?

Berit gick bland alla de andra passagerarna den långa perrongen framåt, utför en trappa, genom en tunnel och uppför en ny trappa. Där lämnade hon sin biljett i spärren.

Och så steg hon ut i det fria.