I Från Olympia till Leonidas belyser Johannes Siapkas antikvetenskapens teoretiska huvudfåra under 1900-talet. Han inleder volym två i serien Antikvetenskapens teoretiska landskap med inblickar i det kulturhistoriska forskningsfältet genom fallstudier kring föreställningar om skilda grekiska och italiska kulturers ursprung.
I det förebildliga forskningsfältet intresserar man sig särskilt för offentliga, främst religiösa, byggnader och fyndkategorier som blivit estetiska förebilder. Författarens resonemang djuplodar därför också i konstvetenskaplig teoribildning och forskning om antik konst som vaser och skulpturer.
Den traditionella antikvetenskapen kännetecknas av en kunskapssyn som premierar empiriska observationer, ofta på bekostnad av teoretisk reflektion. I skenet av detta diskuterar Siapkas relationen mellan antikvetenskapen och politiska ideologier. Antikvetenskapen associeras ofta med konservativa värderingar men även andra ideologier har påverkat den. Liberala och socialistiska idéer, och även inslag av fascistiska och nazistiska föreställningar har tidvis påverkat inriktningen. Här blir det tydligt att även förment ”teorilös” forskning faktiskt också påverkas av politiska strömningar – något som har hög aktualitet i ett Europa med allt starkare nationalistiska rörelser.
