(9)

Frankenstein i Bagdad

E-Book


Irak, 2005.

Skrothandlaren Hadi har sytt ihop ett lik av lösa kroppsdelar han samlat ihop lÀngs de krigshÀrjade gatorna i det ockuperade Bagdad. Hans plan Àr att unna dessa oidentifierade mÀnniskor en begravning de annars inte skulle fÄ.

Men en dag försvinner liket, och en vÄg av kusliga mord börjar sprida sig över staden. MÀnniskor berÀttar om ett fruktansvÀrt monster som tar över gatorna om natten. Det verkar vara ute efter hÀmnd.

Ahmed Saadawis internationellt uppmĂ€rksammade roman Frankenstein i Bagdad Ă€r lika mycket rysare som den Ă€r en djupt realistisk – och humoristisk – skildring av en vardag som pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt ter sig mer overklig Ă€n romanens övernaturliga inslag. Författaren sjĂ€lv betraktar den som sitt manifest mot krig.

Ahmed Saadawi Àr irakisk författare och dokumentÀrfilmare, född 1973 och bosatt i Bagdad. I hemlandet Àr han en kÀnd kulturpersonlighet, och med Frankenstein i Bagdad blev han den första irakiern att vinna det prestigefyllda International Prize for Arabic Fiction. Romanen skördar nu framgÄngar vÀrlden över och Àr ocksÄ pÄ vÀg att filmatiseras.

Jonathan Morén Àr översÀttare frÄn arabiska. Han har tidigare bland annat översatt Salim Barakat och Hassan Blasim.

VINNARE AV INTERNATIONAL PRIZE FOR ARABIC FICTION

NOMINERAD TILL MAN BOOKER INTERNATIONAL PRIZE

EN AV 2018 ÅRS BÄSTA BÖCKER ENLIGT GUARDIAN

"PĂ„ de 200 Ă„r som gĂ„tt sedan Mary Shelley skrev Frankensteinhar hennes monster dykt upp i otaliga varianter – men fĂ„ av dem har varit sĂ„ galna eller haft en sĂ„dan politisk udd som monstret i Ahmed Saadawis Frankenstein i Bagdad."

New York Times

"Saadawis mĂ€rkliga, vĂ„ldsamma och syrligt roliga bok lĂ„nar kraftigt frĂ„n science fiction-kanon, men betalar tillbaka sin skuld med rĂ€nta: det Ă€r en anmĂ€rkningsvĂ€rd prestation, och en som – tyvĂ€rr – knappast kommer att förlora sin aktualitet."

Guardian

ï»ż"Saadawi mĂ„lar upp en verklighet – Bagdad 2005 – som Ă€r sĂ„ skrĂ€ckinjagande i sina detaljer 
 att det knappt ens chockerar nĂ€r romanen börjar dra Ă„t det övernaturliga."

The New Yorker