4.5(4)

Gå, gick, gått

Richard är änkling och professor i antikens historia vid ett universitet i forna Östberlin. När han går i pension vet han inte vad han ska ta sig för. Dagarna har förlorat sin struktur och tiden bara går. Och vem ska föra hans kunskaper och ägodelar vidare?Han söker kontakt med asylsökande flyktingar från Afrika som ockuperar ett torg i Berlin. Deras dagar är fyllda av väntan – och plötsligt inser Richard att han har ganska mycket gemensamt med dem. Han lär känna den tystlåtne Rufu, låssmeden Rashid och Osarobo som vill lära sig spela piano. Han lär sig vilka språk de talar och vad huvudstäderna heter i deras länder. Han kör dem till deras språkkurs och lär sig lika mycket om sig själv som om dem.Professorn och flyktingarna både förstår och inte förstår varandra. De har var sin berättelse. De är individer men samtidigt så allmängiltiga att man kan känna igen sig i dem. Ett återkommande motiv i romanen är böjningen av verbet gå: Gehen, ging, gegangen – gå, gick, gått. Det återkommer i flyktingarnas språkundervisning, men också i Richards syn på sitt liv. Gå, gick, gått är en brännande aktuell bok, skakande, osentimental och solidarisk. På sitt karakteristiska sätt berättar Jenny Erpenbeck en historia om att vända bort blicken och att vilja se, om krig och död och om ett evigt väntande.