"Det var redan varmt, men hettan skulle komma senare, skulle stå som en skälvande massa över den bara marken och över henne. De små vitgula stenarna skulle avge sina torra dofter när hon klev på dem och hon skulle vara ensam."
En av kvinnorna i Anna-Karin Palms noveller går ut i öknen för att finna sin sorg. Går in i öknen, går hettan och tomheten till mötes. En annan kvinna driver omkring i staden Amman och vet allt mindre om sig själv. En pojke på semester med sin familj är plötsligt ensam i skogen en natt på en grekisk ö. I Damaskus råkar en grupp människor som inte känner varandra sammanföras som av en osynlig hand och dras in i ett besynnerligt spel. En medelålders kvinna stjäl sig en ensam dag i det grekiska sommarhuset utan sin stora familj. Vem är hon, lösgjord från dessa varelser som hör ihop med henne? Underliga och oroande tankar kommer över henne.
Alla novellerna i Anna-Karin Palms nya bok utspelar sig i dessa hettans landskap. Tillsammans bildar de en novellcykel, som skildrar människor som är utkastade ur sina vanliga liv. De är på genomresa, på semester, och befinner sig i tillstånd av mottaglighet och omprövning. I mötet med det främmande händer något med dem. Anna-Karin Palm vill skildra det ordlösa och svävande i de här människornas upplevelser. Och det är som om det starka heta dallrande ljuset färgar också hennes språk, när hon här närmar sig en mystisk erfarenhet där något blottläggs och förvandlas.
