Vad kan den åldrande människan hoppas på? Krämpor i takt med kroppens förfall och en sakta ökande livsleda? Så kan det bli. En trött människas dystra blick på framtiden.

Ritva, den erfarna kvinna som lämnat yrkesliv och familjeliv bakom sig får här plötsligt uppleva att hennes avstängda jag väcks till liv igen. Kroppslig lust överrumplar henne och hon ger sig hän. En ung man med vackra händer och vänligt prat, mer än så behövs inte.

Ritva får ett nytt intresse, klart mer givande än matlagningskursen förra terminen.

Det här intresset kräver en tystnad som gör det hela komplicerat. En hel del oönskade konsekvenser uppstår.

Intermezzot är, när Ritva summerar det otänkbara som hänt, som ett värdefullt smycke, nej, mer än så.

Inom sig har hon kvar upplevelsen av att fortfarande vara en kreativ och levande människa. Det är värt en hel del.