Peter Törnqvist utsågs redan 2000 till en av de främsta svenska författarna i sin generation. Nu återkommer han med en efterlängtad romandebut.
I Westra Härad går tiden sin gilla gång. Om det är 1970-tal eller inte kvittar myrorna lika. Det var inte så längesen inlandsisen drog sig tillbaka och lämnade sandiga moar efter sig: in kom lingon och andra smålänningar.
Tjippen, Jyro, Hannele och Pjäta med flera tar existensen i besittning. Kristendom råder och skrämmer en och annan unge från vettet med sin helveteslära. Men här finns också frihetliga själar och terrängens många uppehållsrum.
Allsköns visor, ramsor och gnåmer och annat ur "den rymliga folklåren" ingår i denna smått mytologiska väv. Genom språket och berättandet kan underläge och utsatthet vändas till suveränitet, förtvivlan avtvingas några skeva grin.
I bokens sista del är scenen vriden och aktörerna utbytta. I en snar samtid luffar ett gäng sorglustiga figurer runt, à la Harry Martinsons Vägen till Klockrike. Plundringen av människor och miljö fortgår. Havsytan har stigit. Västerlandet gungar. Frågan är: ska man handla eller ska man inte handla?
Peter Törnqvists briljanta prosa är burlesk och uppfinningsrik, färgstark och detaljrikt utmejslad. Hans landsbygdsroman knyter an till en numera nästan bortglömd litterär tradition, samtidigt som den ställer denna tradition på huvudet.
