»Jag heter Ela. Jag Àr tjugosex. Mamma och pappa skilde sig nÀr jag var tjugo och just hade flyttat hemifrÄn. NÄgonting dog i mig dÄ.Jag förstÄr inte vad det Àr för mening med att jobba, skaffa familj, Àlska, bli Àlskad, nÀr man ÀndÄ bara ska dö? PÄ jobbet söker Jimmy min blick. Men kÀrlek Àr ingenting för mig för kÀrlek bara dör nÀr allting splittras. Albin, fastighetsskötaren, vill att jag ska gÄ ut med hans hund Sniff. Som Àr en bulldogg. Med pacemaker.Och sÄ Àr det Klara. Hon Àr sex Är och bor i min kÀllare och behöver nÄgon som tar hand om henne. Men jag kan ju inte ens ta hand om mig sjÀlv.«
Johanna Nilssons fjÀrde roman Àr en ömsint och rolig skildring av en ung kvinnas vÀg mot att vÄga skapa sig ett eget liv.
"Hennes sÀkraste, i min mening bÀsta hittills." Dagens Nyheter