På Skeppsholmen, mitt i Stockholm, ön som på kartan liknar ett uppochnedvänt människohjärta, kommer tre levnadsöden att vävas samman under loppet av några få år i början av 1900-talet.
Den yngsta, Susanna (i texten Sanna), bonddotter från Roslagen i Stockholms län, född 1885, arbetar som tjänsteflicka sedan femtonårsåldern, först i Boställshuset för underofficerare längst ut på Kastellholmen i Stockholm. Därefter i hushållet som driver marinens tvätt- och badinrättning med tillhörande kallbadhus på Skeppsholmens östra strand.
Näst äldst är Emil, garvarson från Östervåla i Västmanlands län, född 1877 och anställd sedan femtonårsåldern på sjön, först som kollämpare, sedan som kolare, därefter som eldare, maskinist och
till slut utnämnd till underofficer vid den kungliga flottan år 1905.
Äldst av de tre är Clara, torpardotter från Torpa i dåvarande Älvsborgs län, född 1874. Sedan år 1906 är Clara anställd som städerska i Östra Boställshuset, Långa raden 8 på Skeppsholmen i Stockholm.
