Andre Agassi ligger på golvet i sin hotellsvit i New York paralyserad av ryggsmärtor inför sin sista final i US Open. Plågad av de motstridiga krafter som följt honom i hans trettioåriga tennisliv - att vilja, och att inte vilja - ser han tillbaka på sin bana. Resultatet är självbiografin Öppen, en osedvanligt uppriktig och känslig skildring av det ambivalenta livet som en av världens bästa tennisspelare.
"Agassi kan ha skrivit en av de bästa sportbiografierna någonsin. Hans bok är lika hänförande som hans spel." Time
Jag försörjer mig som tennisspelare, trots att jag hatar tennis. Hatar det med en mörk och hemlig passion, det har jag alltid gjort. När jag till slut inser även detta faller jag ner på knä och viskar för mig själv: Snälla, låt detta få ett slut. Samtidigt: Jag är inte redo att sluta ännu.
Agassi är rebellen som slog sig in i den strikta sporten, vann åtta Grand Slam-titlar och rankades etta i världen i över hundra veckor. Som liten pojke tvingades han ut på tennisbanan av sin lynniga och krävande pappa, drillades att bli en vinnare och kom att förakta sporten han nådde ikonstatus inom.
Det är långt ifrån en självförhärligande berättelse, snarare beskriver Agassi hinder, tvivel och sökandet efter mening. Vi möter en reflekterande människa som rör sig bort från kändislivet och efter sin karriär engagerar sig för att skapa möjligheter för fattiga barn i hemstaden Las Vegas.
Boken utkom 2009 och har berört många läsare även utanför tennisvärlden.
