Kära Dagbok, jag hatar Dig … Sommarlovet blir inte alls som jag har tänkt mig och allt är Livias fel! Om inte hon hade dött hade mamma och pappa varit som vanligt, glada.
Jag hade inte behövt en dagbok att skriva ner mina ledsna känslor i och det hade inte osat päronsplitt hemma. Dessutom hade jag inte behövt åka ensam ut till tant Hjördis klipp-ö längst ut i skärgården där oändligheten och alla äventyr tar vid. Äventyren som tant Hjördis väntar på medan jag själv bara väntar på att allt, vad det nu är, ska ordna sig.
Fast kanske stämmer det som pappa säger? Att allt kanske inte blir som man har tänkt sig, men att det kan bli bra ändå.
