I Emma Juslins roman utspelar sig allt under en begravningsgudstjÀnst. Man hinner minnas mycket under en gudstjÀnst, bÄde egna minnen och andras. Syskonen Vanja och Vinnie vÀxte upp i ett kargt jordbrukarhem pÄ den nylÀndska landsbygden. Pappa Erik gjorde sitt bÀsta - skötsam, flitig och förtvivlad försökte han hÄlla ihop familjen. Mamma Darja drömde om att bli en stor konstnÀr, men satt mest och tittade pÄ teve, drack eller sov bort dagarna. I tonÄren försökte Vanja hitta svaret pÄ vart fjÀrran slÀktingar försvann under Sovjettiden. Vinnie i sin tur försökte hitta fotfÀste i tillvaron. GÄ du först sÄ kommer jag sen, brukade Vanja sÀga till Vinnie nÀr de skiljdes Ät som barn, omedveten om framtidens slutgiltiga farvÀl. Juslins vackra berÀttelse handlar ÀndÄ mer om livet Àn om döden. Medan Vanja betraktar den billiga kistan sitter hennes son Frans och skruvar sig i kyrkbÀnken: Mamma, börjar det snart?