Hela vägen till skogskanten kröp han på alla fyra. Smärtan i hans huvud hade stegrats, han såg omvärlden som genom en tät rök nu. Inne bland träden reste han sig och snubblade vidare in i den skyddande skogen. Än hade han ingen aning om vart han skulle ta vägen. En kort stund lyckades han samla sina tankar och se klart.
Han kände varje skrymsle i skogarna kring byn, och han visste att det fanns många gömställen att välja mellan. Han skulle dock inte orka gå så mycket längre, och därför valde han en närbelägen plats, en spricka i berget där en kullstjälpt tall bildade en naturlig grotta. Där kröp han in och hängav sig åt den sömn, som skulle föra honom över till döden eller till livet.
