I den tredje och avslutande boken ’Svarta tänder’ presenteras den upplösning som nystar ut alla lösa trådar i denna förvirrande och karaktärsöverfyllda parodi på en detektivroman. Liksom den föregående boken i serien tar också den tredje boken vid där den föregående slutade.
Det händer ljusskygga saker i den germanska urskogen som mörka krafter av alla de slag vill hålla hemliga med alla till buds stående medel. Saker och ting är verkligen inte vad de ser ut att vara. Det gäller inte minst den unge tarmen Martin, som äger kvaliteter hans generationskamrater alltmer börjar komma underfund om. Men det gäller i ännu högre grad den huvudmisstänkte Kalle, som inte alls är den seriemöradare som just dessa mörka krafter i den germanska urskogen har velat få honom att framstå som.
Allteftersom handlingen fortskrider börjar Rebecca och hennes parhäst Nisse få klart för sig hur saker och ting verkligen ligger till. Men samtidigt, för en polis räcker det förstås inte med att veta om sanningen, den måste kunna bevisas. Till sin hjälp anlitar de båda poliserna Vermeer som lockfågel. De hoppas därmed kunna sätta tummen i ögat på Olivia, den svarta änkan i hela denna väv av horribel ondska.
Stalker television håller ett vakande öga över hur alltsammans utvecklar sig, en tevekanal i vilken Monikas syrra – en ung, kurvig blondin med kåta ögon – har blivit ett både folkkärt och pålitligt inslag i den dagliga mediarapporteringen. Det gäller att sälja ögonpar på annonsavdelningen, som alla vet, eftersom det bekostar hela kalaset, ty sådan är kapitalismen. Det är inget att grina över eller hålla på och skära sig för.
När alltsammans är över kommer det att med all önskvärd tydlighet stå klart vem som verkligen är seriemördaren i detta ledsamma passionsdrama.
