1600-talets Europa prĂ€glades av krig. I Frankrike talar man om âdet stora sekletâ (le grand siĂšcle) och i Sverige om âstormaktstidenâ, men de territoriella vinsterna hade en baksida. Hundratusentals soldater stupade pĂ„ slagfĂ€lten och för vanligt folk höjdes skatterna gĂ„ng efter gĂ„ng. För att legitimera krigsinsatserna anvĂ€nde sig kungamakten i Frankrike och Sverige av kyrkan. DĂ€r hölls böner för krigsföretagen och nĂ€r ett slag vunnits eller en stad erövrats firades tacksĂ€gelsedag (kallad Te Deum i Frankrike). För invĂ„narna blev det bĂ„de ett tillfĂ€lle till fest och en möjlighet att fĂ„ information om vad som hĂ€nde pĂ„ slagfĂ€ltet. Men bilden som gavs av kriget var selektiv. Blodiga nederlag och hĂ€ndelselöst vardagsliv ersattes med spektakulĂ€ra segrar och kunglig Ă€ra. Genom propagandan formulerades en berĂ€ttelse om vad kriget var, och vilken roll regenterna och deras undersĂ„tar skulle spela.