Del 1 av Berättelsen om Lea.
Aningslösa lever människorna sina liv ovetande om dommerna som lever djupt under deras fötter, och att en av dem rör sig mitt ibland dem.
Längst bort vid den stora sjön i norr njöt hon av soluppgången, den första hon upplevt på länge men inte den sista. Hon skulle få leva uppe bland människorna, lära känna dem och trivas. I motsats till livet nere i underjorden, bland alla dommer där hon kände sig ensam och hotad.
Lea var nog högst sextio, trodde Olsson. Kanske var det ett fruntimmer att satsa på? Men han vågade inte. Lea brukade styra alla samtal de hade och bestämma med sin barska röst. Den var något metallisk ibland, framför allt när hon ville visa att diskussionen var avslutad. Sedan försvann hon bara, med sin käpp. Hon gick fort, fast hon hade käpp. Det var något som var fel på henne, men han begrep inte vad.
Olsson, Ferner, Lisa och de andra känner stor tillit och respekt för den mystiska dam som kommit till deras hjälp och gett deras liv nytt innehåll. Under hennes ledning inleder de ett korståg mot Stockholms människohandlare, och sprider skräck bland dem. Vänner som fiender undrar: Vem är den hemlighetsfulla lilla damen med sina mystiska apparater och märkliga krafter?
Hann, dommernas skapare, har planer för mänskligheten. Honn har planer för Lea. Vilka planer har egentligen Lea?
