Victoria är en av Hamsuns vackraste och mest lyriska romaner, ett impressionistiskt mästerverk. Den är en gripande tragisk kärlekshistoria mellan den fattiga, men begåvade mjölnaresonen Johannes, och den rika godsägardottern Victoria. Vi följer dem från att de är barn, där den 14-åriga Johannes rör sig hemvant i den nordnorska naturen och drar in Victoria i sin fantasivärld. Men efterhand som de växer upp måste de skiljas åt, trots en långvarig ömsesidig attraktion, på grund av sin ståndsskillnad. Samhällets stela normer gör det omöjligt för dem att omvandla sin kärlek till en varaktig relation. Ett tema vi känner igen från Jane Austens och Brontë-systrarnas viktorianska romaner, precis som namnet Victoria antyder. Victoria har filmatiserats sex gånger, senast 2013. Mest berömd är Bo Widerbergs utgåva från 1979.
"En av de största kärlekshistorierna i historien." – Arthur Koestler
"Victoria och Pan – jag kan i dag inte tänka mig mina sjutton år utan dessa böcker, som har vuxit samman med min ungdom. Gud vet, hur ofta jag har läst dem, för länge sedan har jag fått skaffa mig nya exemplar." – Stefan Zweig
"Det är förbluffande vad detta tätt komponerade mästerverk rymmer på sina 114 sidor. För det första är det 'en kärlekshistoria' … För det andra är det en samhällsroman om feodal ståndsskillnad … Och för det tredje är det en konstnärsroman, för Johannes är typen, som vi känner från Kierkegaard: han som 'blev poet på grund av flickan han inte fick' … detta lilla mirakel av en lyrisk roman liknar inte något annat i nordisk litteratur.” – Hans Hertel
"Han är i varje avseende far till den moderna skolan inom litteraturen – hans subjektivitet, hans fragmentering, hans bruk av flashbacks, hans lyriska kvaliteter. Hela fiktionens moderna skola under 1900-talet härstammar från Hamsun." – Isaac Bashevis Singer
Knut Hamsun, pseudonym för Knut Pedersen (1859-1952), var en norsk romanförfattare, dramatiker och diktare, född i Lom i Gudbrandsdalen i Norge. Efter utgivandet av den stora bonderomanen Markens gröda, tilldelades han 1920 Nobelpriset i litteratur. Hamsuns författarskap var nyskapande. Han bröt med den socialrealistiska romanen och introducerade istället en psykologisk diktning, som främst handlade om personernas tankar och känslor och det irrationellt undermedvetna, skrivet med en impulsivt lyrisk stil. En skrivstil som många av de senare stora författarna inspirerades av.
