NĂ€r jĂ€rnvĂ€gen kom förĂ€ndrades mĂ„nga mĂ€nniskors tillvaro. Tidigare hade de flesta levt sitt liv dĂ€r de var födda. Man kanske rörde sig nĂ„gon kilometer dĂ„ och dĂ„, men sĂ€llan lĂ€ngre Ă€n till grannbyn. Nu öppnades helt nya möjligheter. Den 10 maj 1869 slog man i den sista spiken i rĂ€lsen som band ihop Nordamerikas östkust med vĂ€stkusten och nu kunde den lĂ„nga resan göras pĂ„ mindre Ă€n en vecka. Ăven för den som reste med hĂ€st och vagn hade det tidigare tagit över 6 mĂ„nader att fĂ€rdas denna strĂ€cka.
Till en början anvÀndes vatten- och kolslukande Änglok, men med tiden byttes de ut mot elektriska lok som tog sin ström frÄn ledningar. DÄ kunde ett lok dra ett tÄg hela dagar och nÀtter utan att behöva tanka. Dagens ingenjörer funderar pÄ tÄg som ska kunna blixtra fram nÀstan lika snabbt som flygplan. TÄg utan hjul som svÀvar fram pÄ en enda skena med hjÀlp av elektricitet och magnetism!
Mulle Meck berĂ€ttar om tĂ„g Ă€r full av spĂ€nnande fakta om Ă„nglok och rallare, rĂ€lsbussar och perronger. Vi fĂ„r lĂ€ra oss hur ett elektriskt lok fungerar och lĂ€sa om de klassiska jĂ€rnvĂ€gslinjerna Orientexpressen och Transsibiriska jĂ€rnvĂ€gen. Mulle Meck har inte byggt nĂ„got tĂ„g sjĂ€lv, men han funderar pĂ„ saken. Kanske ett litet tĂ„g som kan köra ved frĂ„n vedboden ute pĂ„ gĂ„rden till vedlĂ„ren i köket âŠ