Tre klassiker
âTre klassiker 3â innehĂ„ller tre korta berĂ€ttelser av författarna Sigge Strömberg, Hjalmar Söderberg och Dan Andersson. Att lyssna pĂ„ serien Tre klassiker Ă€r ett bra sĂ€tt att fĂ„ en inblick i vĂ„r bokskatt! Baron Olsson av Sigge Strömberg »Olson, för baron ombord!» sade direktör Askengren. »Baron Bolschevitch fĂ„r nog plats i jollen ocksĂ„.» Med nĂ„got besvĂ€r hjĂ€lptes Silverbuckla ombord, och direktör Boman följde efter, men först sedan han utbett sig Askengrens medgivande att fĂ„ kantra bĂ„ten, och endast motvilligt förmĂ„tts att avstĂ„ frĂ„n sitt uppsĂ„t. NĂ€r baronen med nĂ„got besvĂ€r förts ombord följde de övriga Ă€dlingarna efter, och sedan vidtog utan onödigt dröjsmĂ„l ett av de kraftigaste sjöslag Silverbuckla nĂ„gonsin haft förmĂ„nen att bevista. Med energi och mĂ„lmedvetenhet verkade Askengren för att innehĂ„llet i en helbutelj whisky skulle försvinna genom baronens strupe, och nĂ€r detta mĂ„l efter en timme var uppnĂ„tt, sjönk Ă€dlingen tyst och stillsamt ned pĂ„ durken, dĂ€r han blev liggande, utan att med annat Ă€n en stönande andning röja att han Ă€nnu levde. Sotarfrun av Hjalmar Söderberg Sotarfrun blev mörkröd. LikvĂ€l kunde hon icke avhĂ„lla sig frĂ„n att le invĂ€rtes: hade det icke gĂ„tt alldeles sĂ„, som hon visste att det skulle gĂ„! Men nu skulle det ocksĂ„ vara punkt och slut. Vreden och Högmodet stego upp inom henne, svĂ€llde ut och lyste fram ur hennes hy och ur hennes ögon, som gnistrade; och vem vet - medan hon stod dĂ€r osedd och tyst och betraktade de bĂ„da unga, som varken hade ögon eller öron för nĂ„got annat Ă€n varandra - vem vet, om icke ocksĂ„ Avunden och KĂ€ttjan i hemlighet kröpo fram ur sina gömslen och spelade upp pĂ„ var sin dolda strĂ€ng i hennes sjĂ€l. Hon besinnade sig icke lĂ€ngre, utan steg raskt fram till bĂ€dden, grep flickan om den spĂ€da handleden med en jĂ€rnhĂ„rd nĂ€ve, gav henne ett skymfligt namn och slĂ€ngde henne ut genom dörren under en ström av de fulaste tillmĂ€ten. Gustavsson av Dan Andersson Den talrika barnskaran gormade och brĂ„kade bakom magister Gustavssons runda rygg, dĂ€r han satt lutad över senaste hĂ€ftet av en tysk biologisk facktidskrift. Han tog av sig glasögonen och torkade dem pĂ„ en sĂ€mskskinns-bit som lĂ„g i en lĂ„da, fylldav pincetter, scalpeller och smĂ„ tĂ€nger. Han blĂ„ste imma pĂ„ glasen sĂ„ att dammet skulle lossna bĂ€ttre och putsade med iver och omsorg. Framför honom pĂ„ ett hörn av facktidskriften satt en köksfluga och putsade bakbenen. Han ville inte störa henne, utan tog försiktigt ett förstoringsglas och nĂ€rmade sig successivt; sedan han förvissat sig om arten föste han bort henne och reste sig för att göra likaledes med ungarna.
