SÄ fort det ringer pÄ dörren förstÄr jag att pappa kommer dö idag.
Jag tittar upp frÄn chatten med ett ryck. Min blick irrar över bordet, söker pappas. Men hans ansikte har liksom sjunkit ihop, det finns nÄgot ledset och uppgivet dÀr som jag aldrig sett förut. Sedan inser han att jag tittar och samlar snabbt ihop ansiktsdragen igen i ett trött leende. Men det Àr för sent. Jag fattar.
Det kanske bara Àr matbudet, sÀger han lÄgt, fast han vet lika bra som jag att matbudet vi bestÀller av aldrig ringer pÄ.
Ingen ringer pÄ hos oss. Aldrig nÄgonsin.
SextonÄriga Elin har levt instÀngd med sin pappa i en etta hela sitt liv. Allt hon vet om vÀrlden utanför har hon lÀrt sig genom filmer och internet. Genom vad hon sett frÄn köksfönstret och hört genom vÀggarna.
Ett vanligt liv utanför lÀgenheten Àr en omöjlighet.
För Elin Àr född med en otrolig förmÄga.
Eller snarare en förbannelse.
Alla hon rör vid dör.
à tminstone om man fÄr tro hennes pappa.