Diarium spirituale – andlig dagbok – är ett slags utvecklingsroman. Den anknyter till gamla myter om hur livets makter utarmas och förödmjukas – ”nedstiger i dödsriket” – för att därigenom pånyttfödas och återföras till alstrandet och gemenskapen. I Diarium spirituale används mönstret för att skildra en modern människa, som övervinner sin isolering och meningslöshet genom att tillkämpa sig en ny syn på sig själv som delaktig i ett sammanhang och som därigenom når förnyad tillförsikt och helhet, en ny ”personlighet”.
”Hjältens” sökande speglas i bokens fragment – privata notiser, arbetsanteckningar, hugskott, lyriska infall, språkliga grimaser och protester, novellutkast, nedbrytande och uppbyggande tankearbete. Själva språket, dess former och stoff, är verktyget för detta sökande, som rör sig från torka och mållöshet, genom fortskridande utarmning och uppgivelse mot pånyttfödelse i nya idéer och förhållningssätt.