Det jag minns av barndomen skiljer sig inte så mycket från det jag minns av sådant som hänt senare, samma rädslor, samma förundran. Minnen har ingen ålder, de är lika gamla som barnsliga. I min åldrade mammas nattliga drömmar är syskon och släktingar i fyrtioårsåldern, mitt i verksamma livet. Själv är hon ett barn på väg till skolan och kommer aldrig att bli lika stor, kommer aldrig att hinna växa ifatt. Jag är också ett barn. Ett barn och barn till ett barn. Båda på väg till skolan. Hon kavat och pådrivande, jag mer avvaktande, en eftersläntrare. I skogen rör vi oss som skuggan, som vinden, ute på gatorna låtsas vi att vi är som alla andra. Det är knappt att mamma kan hålla sig för skratt. Själv är jag inte lika säker.
Hjärtat är en indian är en novellsamling som handlar om barndom och åldrande, resor, vandringar och besvärlig kärlek. Att vara barn, att ha barn men också att sakna barn återkommer i olika sammanhang. I en av de centrala novellerna, Earth Hour äter en medelålders son våfflor med sin gamla mor. Men är det sonen eller hans far som sitter där i köket, minnet och tankarna vandrar.
Ett äkta par beger sig på en vandring under en semesterresa. Det börjar idylliskt och tonen är munter men stigen går genom vattenfall och längs bråddjup och plötsligt har båda svindel och det är det omöjligt att vända om.
Stora och mindre träd och den manliga men riskfyllda sysslan att hugga ner dem är en annan av de röda trådarna i denna bok där texterna rör sig i tid och rum men har många beröringspunkter med varandra.